Det är lätt att sitta här uppe i norr och vara kritisk mot hur Sverigedemokraterna har tagit sig fram i södra Sverige, men inte speciellt givande. Trotts allt har SD lyckats få ökat stöd också här uppe. Jag får erkänna mig till de som i ett desperat sista försök att kanske kunna påverka någon försökte sprida länkar om Sverigdemokraterna i hopp om att det skulle stöta bort väljare. Och alla genuina försök ska kanske tackas och tas emot fast jag tror att ifall SD nu ska ut ur riksdagen krävs något helt annat än det som skett de sista dagarna med spontana protester.
Något som varit vanligt den senaste tiden är vad som verkar vara ett försök att distansera sig från Sverigedemokraterna genom att idiotförklara alla som röstat på dem. Sverigedemokraterna är nu trotts allt större än både Vänsterpartiet och Kristdemokraterna och i delar av södra Sverige större än alla partier utom Socialdemokraterna och moderaterna. Att en så stor del av Svenska folket plötsligt skulle gått och blivit idioter är föga troligt. Att alla som röstat på SD inte är idioter visar hur viktigt det är att frågan hanteras rätt, men viktigast är så klart att problemen runt invandring löses.
Orsakerna till att Sverigedemokraterna tog sig in i riksdagen är säkert många men rent politiskt kan det inte ha varit annat än ett misslyckande när de olika partierna försökte leka svartepetter med SD och visa sig duktiga genom att ta mest avstånd från partiet. Då startade en debatt runt SD som inte handlade om deras politik utan bara handlade om försök till svartmålning. Det var också detta och andra saker som drog uppmärksamhet till SD som korrelerade med partiets uppgång mot slutet av valrörelsen.
Att tydligt ta avstånd från SD på ett sätt som inte målar ut dom som martyrer är säkert bra. Men nu när SD sitter i riksdagen kommer Jimmy Åkesson och andra slipade Sverigedemokrater att ha tillgång till media på ett helt annat sätt än tidigare. Att då försöka demonisera SD kan komma att stå i kontrast till Åkessons lugna förklarande att dom minsann inte är rasister därför att X och att dom bara är invandringskritiska på grund av Y. Och jag tvivlar inte på att argumenten X och Y går att få till nog bra för att kunna gå hem om man inte djuplodar i dem.
För min egen del är SD:s syn helt främmande, inte minst för att jag inte är så fascinerad av nationalstater. Visst jag hejar på Sverige i fotboll och gillar midsommar men ibland funderar jag också på hur välfärdssystem ska se ut, är det rimligt att vi bygger vårat så att det stänger ute andra och så vidare... För att då kunna sätta sig in i varför SD existerar gäller det att inte utgå från sig själv utan att försöka lyssna in hur de som röstar på SD känner och hur deras verklighet ser ut.
Någon som delvis har försökt att göra detta är Aje Carlbom som 2003 kom med boken The Imagined versus the Real Other - Multiculturalism and the representation of Muslims in Sweden. Något som Carlbom tar upp som helt saknats i reaktionerna på att SD kom in är just känslan som trotts allt finns, att vissa personer känner sig missgynnade av systemet. Inget system är perfekt så ibland kanske individerna dessutom har rätt, det satsas mer pengar på att få invandrarna i jobb, lära sig språk och så vidare än det satsas på dem själva. Detta är ett inte helt lättlöst problem efter som det förmodligen krävs en hel del stöd för att få en flykting som inte kan skriva in på den svenska arbetsmarknaden. Vissa ger uttryck för osäkerhet och rädsla i vissa invandrartäta områden andra problem med kulturella skillnader som syn på kvinnor. Man kan tycka att dom som känner så har jättefel men det är ändå deras känslor och det väger mycket högre än vad någon proffstyckare gör för värderingar i deras beslutsfattande.
Därför ser jag inget annat alternativ än att man verkligen nu går in i detalj i invandringspolitiken och ägnar tid åt att visa varför man tycker att SD:s argument är fel, att man verkligen går ut i områdena där dom är starka och pratar med folk och övertygar om varför invandring är bra och om hur vi ska lösa de problem som finns. (Som till exempel förklara hur det kan gynna Sverige i längden och att det faktiskt har gynnat Sverige tidigare.) Många väljare ser dessutom inte Agenda eller läser DN. Förhoppningsvis kommer inte allt för många journalister tolka en ökad diskussion runt invandring som en anpassning till SD utan för precis vad det är, en nödvändig diskussion.
Att bara stå och skrika att SD är rasister och tugga fradga som vi sett tendenser av efter valet tror jag bara kommer att göra SD än större. Det betyder givetvis inte att man ska sluta granska vilka kopplingar som finns inom partiet till nazistiska och rasistiska organisationer och sedan belysa detta men det måste göra på ett sakligt sätt.
Till sist, läs boken det är problemet i alla fall värt.
