En dag, tre tidningar, tre olika sätt att genom myndigheter anonymt styra opinionsbildning och granskning.
I
NK kan man idag läsa om hur myndigheter utnyttjar skattepengar till att göra reklam och inte sällan med politiska toner. Speciell tyngd läggs på projektet Flicka, som genom affischer på gator och torg runt om i Sverige hängt ut olika ledande medieföreträdare för att de underblåser sexualisering och objektifiering i samhället. Bland annat namn och telefonnummer fans med på affischerna.
En av de uthängda var
Aftonbladets chefredaktör, som beskrev projektet som rena trakasserierna. Berit Andnor, ansvarig minister förklarade projektet med att det var skapat för att väcka debatt. Personligen tycker jag också att den allt tydligare objektifieringen behöver debatteras mer och högre. Och det är ju inte det som är felet, felet är sättet det görs på. En regering ska helt enkelt inte genom sina myndigheter försöka pressa och påverka den ”fria” media vi har i Sverige. Framför allt inte eftersom tryckfrihetsgrundlagen förbjuder regering eller andra offentliga organ från att påverka media. Sen får man gärna som jag, tycka att
Aftonbladet är en skit tidning... Tror ni Andnor skulle våga säga det?
I SvD kan man bland annat läsa följande på dagens ledarsida.
Rapporten mer kunskap för pengarna har dragits in, en rapport som bland annat visar hur konkurrens från friskolor kan göra kommunala skolor mer effektiva, att skolor med stor genomsnittlig yrkeserfarenhet (hos lärarna) är mer effektiva och ”att andelen pedagogiskt högskoleutbildade inte har en
kausal inverkan på skolornas effektivitet”
Att friskolor är bra var absolut inget regeringen ville höra, att sen som grädde på moset eller kanske mer som
tårta i ansiktet få höra att lärarens erfarenhet har större betydelse för skolans effektivitet än behörigheten var tydligen bara för mycket. Vad gör man då? Då drar man in rapporten och låtsas som om den aldrig existerat. Ja annars hade ju Baylands lösning på den svenska
skolans problem inte funkat ”huvudmännen måste anställa behöriga lärare, inte minst de fristående skolorna måste skärpa sig rejält”. Vist att anställa behöriga lärare är viktigt men inte hela
lösningen.
Till sist, huvudledaren i
DN, att forska fritt är stort, forska rätt är större.
Den tar upp en viktig poäng om forskningen kring ohälsan. Den mesta forskningen beställs av politiker och levereras av satliga institut med före detta politiker och fackliga ledare i chefsstolarna.
Poängen är att forskningen fått tunnelseende, de enda förklaringarna till de stigande ohälsotalen som duger är ökad stress slimmade arbetsplatser och låga frihetsgrader och dyl.. Detta leder i förlängningen till att ingen undersöker om det kan vara så att systemet är felaktigt uppbyggt. Kan det vara så att man väljer sjukskrivning framför A-kassa för att man får mer pengar? Kan det vara så att våra strikta arbetsmarknadsregler låser fast människor på arbetsplatser där de inte trivs? Minskar företagsledningens ansvarskänsla och de anställdas solidaritet med lågpresterande arbetskamrater när välfärdsstaten sörjer för inkomsttryggheten med skattemedel? Etc.
Kan myndighetsstyrd forskning bli lika bra som fri forskning? Mitt svar är ja, men det är inte så troligt.
Allt detta på samma dag! Och lägg till detta att vi redan vet vem som sitter i majoritet i de viktiga myndigheterna, att vi redan vet vem som har majoriteten av platserna i
universitetsstyrelserna och att vi vet vem som är
ordförande i Sveriges fria television.
Hur mycket mer behövs egentligen för att vi ska få en ny regering? För mig skulle ovanstående faktiskt räcka, men jag är nog inte helt opartisk...
